Alternativa diagnoser vid knäsmärta

Med åldern förlorar meniskvävnaden sin elasticitet och blir alltmer fragil, vilket kan resultera i mer eller mindre utbredda skador. Meniskskador hos dem över 40 år är att betrakta som preartros (=förstadium till artros; grad I artros), utan att tillståndet nödvändigtvis behöver progrediera.

Konservativ behandling i form av riktad fysioterapi är absolut förstahandsalternativet! Artroskopi har som regel ingen del i behandlingen av meniskskador hos dem över 40 år då själva instrumenteringen (övergående) ofta förvärrar symtomen utan att operationen kan adressera smärtan som huvudsakligen betingas av samtidig broskdegeneration. Det finns undantag varför varje patient självklart ska värderas individuellt. I vissa fall kan delproteskirurgi däremot vara indicerat, även utan radiologisk progress. Av erfarenhet spelar här symptomdurationen en avgörande roll för nöjdhetsgraden. Som tumregel ska konservativ behandling ha fallerat och symtomen ha pågått under längre tid (=mer än ett år) innan delproteskirurgi kan motiveras vara ett bättre alternativ.

Som namnet antyder rör det sig om lokaliserad bendöd. Belastande leder så som rygg, höft, knä och fotled löper störst risk att drabbas. Den lokaliserade cirkulationsförlusten leder till beninfarkt och benresorption, vilket i sin tur kan underminera det ovanpåliggande brosket som då i vissa fall relativt snabbt kan leda till mer eller mindre uttalad sekundär artros. I extrema fall kan osteonekros leda till segmentell eller t.o.m. fullständig kollaps av leden.

Associerade riskfaktorer är övervikt, lokala strålskador av tidigare cancerbehandling, alkohol, längre tids kortisonbehandling och vissa inflammatoriska sjukdomar. (Ett typfall i sammanhanget är höftfrakturen där den abrupta cirkulationsstörningen riskerar att leda till osteonekros varför eventuella accentuerade symptom efter själva frakturbehandlingen ska monitorernas kliniskt och radiologiskt under längre tid.)

Distinkt belastningssmärta utgör det vanligaste symptomet.

Diagnostik sker med hjälp av sjukhistoria, klinisk evaluering och konventionell radiolog, i tidigt stadium kan MRI vara av värde. Proteskirurgi är ofta indicerad vid osteonekros i höft eller knä i vuxen ålder.

Det är en kronisk bensjukdom där defekt benomsättning  leder till abnorm och skör bentillväxt. Orsaken är okänd. Förutom en generellt ökad frakturrisk så kan sjukdomen till exempel leda till hörsel- och synnedsättning om den drabbar skallbenet, artros i belastande rörben (som då ofta blivit kraftigt böjda) samt spinal stenos.

Symptomdebut är vanligtvis i 50-årsåldern, män är ngt överrepresenterade. Diagnostik sker med hjälp av sjukhistoria, konventionell radiologi och blodprover. Viktkontroll är profylaktisk, läkemedelsbehandling består av NSAID och eventuellt bisfosfonat. Kirurgi kan bli aktuell vid fraktur, artros eller spinal stenos till följd av sjukdomen.

Med det menas här muskel- och senskador i närheten av leden. Dessa tillstånd kan uppstå vid akut överbelastning (ruptur/bristningar) eller vid kroniska överansträngning (inflammation). Det senare kan även drabba underliggande bursa (=slemsäck), trots den har till uppgift att just skydda för friktion mot benet. Mjukdelsskador kan drabba såväl unga elitidrottare som medelålders motionärer och äldre vid mer måttlig vardagsaktivitet. Gemensamt för bägge scenarier är att belastningen överskridit vävnadens marginaler. Nedan beskrivs typiska mjukdelsskador kring knäleden.

Löparknä: Smärttillstånd på utsidan av knäet till följd av irritation i tractus iliopsoas, d.v.s. senspegeln som rider över lårbenskondylen på utsidan av knäleden. Ofta drabbas motionärer efter att ha påbörjat för hastig ensidig löpträning på hårt underlag och i bristfälliga skor.

Pes anserinus tendinit/bursit: Smärttillstånd på insidan strax nedom knäleden där senspegeln med samma namn bestående av sartorius, gracilis and semitendinosus fäster. Överansträngning kan drabba såväl idrottare som motionärer. Orsakerna är sannolikt multifaktoriella. Eventuellt kan otillräcklig stretchning, hamstringsatrofi, övervikt och att vara ”ankfotad” bidra till besvären.

Patello-femoralt smärtsyndrom (PFSS): Smärttillstånd bakom knäskålen som kommer plötsligt i samband med ökad knäbelastning. Överansträngning kan drabba såväl idrottare som motionärer. Orsakerna är sannolikt multifaktoriella. Eventuellt kan försvagad lårmuskulatur, ofördelaktig passform mellan lårben-knäskål och/eller en ökad s.k. Q-vinkel bidra till besvären.

I samtliga fall ovan är behandlingen i första hand konservativ i form av NSAID, riktad fysioterapi och eventuellt kortisoninjektion i kombination med anpassad motion och eventuell förbättrad fotsupport.

Rheumatoid arthritis är en systemisk autoimmun inflammatorisk sjukdom. Den drabbar främst leder men ”systemisk” menas att även andra organ kan drabbas. Vid RA uppfattar immunsystemet felaktigt kroppens egen vävnad som inkräktare (likt ett virus eller bakterie). När immunsystemet attackerar lederna uppstår inflammation. Orsaken är okänd men miljöfaktorer så som stress och infektion har förts fram som triggers. Den ärftliga faktorn spelar också in.

Typiska symptom vid RA är ledinflammation (svullnad, rodnad och värmeökning). Ofta drabbas två symmetriska leder samtidigt, till exempel bägge knäna. Uttalad trötthet I samband med dessa skov är vanligt. Diagnostik sker med hjälp av sjukhistoria, klinisk evaluering, röntgenundersökning och blodprover. Idag finns effektiv läkemedelsbehandling mot RA. Negligerad diagnostik under lång tid kan resultera i behov för mer eller mindre avancerad proteskirurgi.