När konservativ behandling har prövats utan tillfredsställande effekt så är proteskirurgi ett naturligt alternativ. Ca 20 000 knäprotesoperationer utförs i Sverige varje år1.
Att just proteskirurgi vid artros visat sig mycket effektivt i jämförelse2 överensstämmer väl med det faktum att 90–95% av alla patienter blir nöjda eller mycket nöjda efter sin operation1. Även ur ett samhällsperspektiv står sig proteskirurgin mycket väl, då ytterst få andra behandlingar kan mäta sig med dess kostnadseffektivitet (eng. cost per quality-adjusted life years (QALYs))3.
Knäet kan delas in i tre kompartment (=rum). Det går att protesförsörja alla ytskikt med s.k. total knäprotes eller en specifik yta med s.k. delprotes. Det senare är ett mindre traumatiskt ingrepp för de omkringliggande vävnaderna eftersom inga ligament balanseras och korsbanden lämnas intakta. Det är främst en smärtoperation, medan funktionen förväntas vara relativt intakt inför kirurgin. Lite tillspetsat kan man säga att knäet både innan och efter kirurgin upplevs mer som ett ”normalt” knä.
En speciell delproteskirurgi som innebär en isolerad ytersättning av patella (=knäskålen) och trochlea (=framsidan på lårbenet i knälden) kallas knäskålsprotes (eng. PFA = patella-femoral arthroplasty). En isolerad knäskålsartros är ovanligt, vilket återspeglas i den låga volym PFAs som utförs årligen – mindre än 10% av samtliga delprotesoperationer1, 4. Total knäprotes är den alternativa, och mest dominerande, kirurgiska behandlingen vid knäskålsartros. Den har dock visat sig underprestera gentemot PFA avseende ”känslan” (eng. awareness), möjligen beroende av dess mer omfattande inverkan på ett mer lokaliserat fenomen5.